det är känslan, känslan av att gå ut på plan och känna hur alla problem bara försvinner och hur jag bara kan släppa alla andra tankar, det är den känslan som jag lever för. Att kunna gå ut på plan med ett gäng goa kompisar och en boll, det är bland det roligaste som man kan göra, det är något jag aldrig tackar nej till. Det är så ibland att det är det enkla som kan bli svårt, en boll och lite gräs, det är enkelt det behövs inte mer, ser jag det så är humöret på topp direkt, men hur är det då den bollen på den gräsplanen inte riktigt spelas så som jag vill. när träningar inte ska genomföras på ett sånt sätt som jag vill, när laget inte riktigt består av de jag vill, hur blir det då? vi är ju ett lag så man kämpar ju tillsammans, right? men om vi kämpar tillsammans och jag ändå inte känner glädjen till fotbollen som jag brukar, då kanske det är dags för en förändring, att gå tillbaka till där det hela började, på en gräsplätt, med en boll. att försöka känna den glädjen genom att starta om på nytt, och det är precis det jag tänker göra.




första och enda gången jag kommer använda liverpools slogan.
syftet är betydelsen i orden, inte laget.

//gg