Det var en gång en flicka, en flicka som alla nadra som bodde med familjen, gick i skolan, en som inte stack ut mer än någon annan. Denna flicka har kompisar och folk tycker om henne. Hon är alltid glad och trevligt, men det är utsidan, när denna flicka kommer hem orkar hon inte anstränga sig mer, då är det familjen som får stå ut med hennes dåliga humör, för hon orkar inte alltid vara glad när inte allt stämmer, denna flicka tänker väldigt mycket, hon håller allt inom sig och pratar inte med folk om hennes tankar och känslor, det känns bara som att hon tynger ner andra om hon ska sitta och klaga. denna flicka har, enligt många, ett felfritt liv, inget att klaga på, hon har bara ett litet problem som tynger ner hela henne, hon är kär.




sådär, nu är jag ganska nyss hemkommen från praktik, käkade precis och nu ligger jag i sängen och ska kolla lite på paradise hotel, det är helt sjukt vad folk kan ställa upp på, och det blir alltid lite glädje av att kolla på sjuka människor :P
berättelsen slängde jag ihop på bussen på vägen hem, den liksom bara kom var inet så svårt, ni kan ju gissa vem flickan är,

/gg